Varför har vi fängelser i Sverige?
2005 04 14
Av Ola Hogstam | red-ice.net
 Det är en fråga som jag anser att vi borde ställa oss och som på senare tid har känts mer och mer relevant. Samtidigt som kriminaliteten ökar ropas det på hårdare tag ifrån polis och kriminalvård. Det pratas om hårdare och längre straff men framför allt säkrare och mer välbevakade fängelser.
Varför har vi fängelser och varför har vi straff? Är staten ute efter hämnd eller är det frågan om att offren skall få upprättelse? Är fängelset till för att avskräcka, straffa, fostra eller helt enkelt få bort vissa icke önskvärda individer för att göra gatorna säkra? Men är vi bara ute efter någon slags poetisk eller biblisk rättvisa ska vi nog inte räkna med att rättsväsendet ska avskaffa brottsligheten.
Hårdare straff leder inte till laglydighet. Det leder till hårdare brottslingar. Mer vapen, mer biljakter, mer skottlossningar och ett hårdare samhällsklimat.
Målsättningen när man låser in någon på ett tidsbestämt straff måste väl ändå vara att han eller hon skall komma ut som en, i brist på bättre ord, god och produktiv samhällsmedlem. Om målsättningen är att lagbrytarna ska släppas fria som välmående, välanpassade och välansade individer kan man inte behandla dom som djur för att sedan ge dom en klapp på axeln, sparka ut dom på gatan och tro att dom ska sköta sig.
Fängelset är idag bara en förvaring men borde fyllas med meningsfull verksamhet. Många kriminella är kreativa individer som behöver hitta nya sätt att kanalisera sin energi. Möjligheter att utveckla nya lagliga intressen och färdigheter inom t.ex. musik, sport, hantverk m.m. Det måste vara enkelt att utbilda sig och förbereda sig för utsidan och det måste finnas vård för den stora del som behöver den.
Och då pratar jag inte bara om att droga internerna så att dom blir lätta att hantera. Då släpper vi ut psyksjuka pillermissbrukare som Mijailovic på gatorna. Många av dom pillermissbrukare som går runt på sveriges gator har skapats på svenska institutioner.
Spärrar man in sjuka människor med grova våldbrottslingar är båda parterna ofelbart ännu farligare när dom kommer ut. Det måste hela tiden finnas en kompletterande vård som sköts av utomstående personal. Den kan inte framgångsrikt skötas av samma personer som sätter nyckeln i låset på kvällen. Att vara frihetsberövad är påfrestande för en psykiskt frisk person och har gjort många sjuka människor sjukare.
När sedan internerna kommer ut, för ut ska dom ju. Måste det finnas någonting annat än droger och bilstölder att komma ut till. Idag har väldigt få ett alternativ till att falla tillbaka i sina gamla vanor och umgängen. Dom har inga andra kompisar än sina forna kumpaner och många har inte ens en lägenhet att komma ut till.
Det är svårt att bryta med sitt gamla liv innan man har hittat ett nytt. Man måste hitta en helt ny social krets och det kan inte vara lätt i ett Sverige där dom flesta inte ens vet vilka som bor i samma uppgång och mardrömmen är att bli tilltalad av en främling på bussen.
I det skedet måste människor få stöd. Det mesta av sådant arbete sker idag av ideella föreningar som K.R.I.S men staten måste ta sitt ansvar och ge människor som vill starta ett nytt och lagligare liv praktisk hjälp och kan inte förlita sig på eldsjälar. Hjälp till arbete och kanske viktigare, nyktra aktiviteter att fördriva fritiden med.
Det kanske kostar men på lång sikt blir det mycket billigare. En grovt kriminell person kostar fruktansvärda pengar och då inte bara som fängelsekund. Bilstölder, inbrott, våldsbrott, polisutryckningar m.m. kostar vanligtvis mycket mer än vad det kostar att hålla en grovt kriminell sysselsatt med något konstruktivare.
Alla statsvetare är medvetna om att ökade sociala klyftor går hand i hand med ökad kriminalitet. När fattigdomen och arbetslöshet ökar ser man nästan automatiskt en ökning av brottsligheten. Ju fler människor som känner sig utanför samhället desto större rekryteringsbas har dom kriminella gängen. Så att kriminaliteten ökar lavinartat, ofta i form av gängbildning, bör inte komma som någon överraskning när dom ekonomiska klyftorna ökar och begrepp som solidaritet betraktas som 70-talsfloskler.
Det finns en stor grupp människor i Sverige som inte känner sig som en del av allas vårt samhälle. Dom känner inte att dom har någon möjlighet att påverka eller någon större chans att förändra eller för den delen ta sig ur den situationen som dom lever i.
Det är den verkliga anledningen till den ökade kriminaliteten, inte att fångarna skäms bort på svenska anstalter.
Så fungerar det överallt och har alltid gjort. Varför skulle just dagens Sverige vara annorlunda?
Det finns idag ungefär 300 000 fattiga barn i Sverige. Tror du att dom alla dom kommer att bli laglydiga medborgare i tonåren?
Detta vet vår regering men ändå går Bodström ut och säger att nu ska vi bygga superfängelse. Som om man glatt kan låsa in dom sociala problemen. Nu tänkte ju naturligtvis aldrig Bodström bygga något superfängelse, han vet att det inte skulle hjälpa, men det känns som en klen tröst att han medvetet ljög för några futtiga politiska poäng.
Det var ett populistiskt utspel för att framstå som handlingskraftig i en pressad situation. Men det säger en del om strömningarna i samhället när den typen av retorik vinner folks stöd. Allt starkare röster pratar om hårdare tag från polisen och allt mer bevakning. Det pratas om att riva upp den lag som förbjuder användningen av militär mot civila svenskar och polisen använder redan idag ammunition som inte är tillåten i krig.
Att piketstyrkorna sysselsätter sig med systematiska övergrepp ses som något självklart av väldigt många unga. Vi pratar om en myndighet som ska finnas där för att beskydda dessa ungdomar. Faktum är att många laglydiga ungdomar är idag räddare för polisen än för dom våldsverkare som polisen ska skydda dom ifrån. Oavsätt om deras rädsla är befogad eller ej är det ett tecken på att någonting är riktigt fel.
Det finns kameror överallt för "vår" säkerhets skull och man kan spåras varje gång man använder ett plastkort eller använder sin mobiltelefon. Polisen får för var dag som går allt mer avancerad teknik för att övervaka oss medborgare samtidigt som lagarna som reglerar användningen av samma teknik blir allt liberalare.
Men trotts det ökar brottsligheten.
Vad jag menar är att även om svensk kriminalpolitik lämnar mycket att önska är det ändå så att hur bra kriminalvård vi än har kan vi inte lösa hela problemet med anstalter och paragrafer. Världens bästa polis och vårdprogram skulle inte kunna stoppa den ökande brottsligheten utan att ge Orwell rätt på 20 år när.
Kriminaliteten är ett symptom på ett samhällsproblem. Man kan inte lösgöra den från problemet med segregationen, den dåliga skolan eller den ökade fattigdomen. Ska vi förändra statistiken måste vi göra grundläggande förändringar i samhället. Polis och Kriminalvård är bara en liten del av problemet och kan därför bara vara en liten del av lösningen.
Varför har vi fängelser i Sverige? Jag vet inte. Det bästa svaret jag kan komma på är att man har dom för att lugna dom laglydiga, för det lugnar uppenbarligen inte brottslingarna.
Ola Hogstam
ola.hogstam@sverige.nu
|
